Så, nu är det bara 19 ensamma nätter kvar till Thomas kommer hem. Jipppppiiiiieeee vad tiden går fort!

Jag undrar när jag kommer bli frisk. Känner mig fortfarande i princip lika sjuk som jag gjorde förra veckan. Dock inge feber nu tror jag, trots att jag svettas som en gris dagarna i ända. Men hostar gör jag och snorig är jag.
Min taktik när Thomas är borta är att varje dag ha någonting att göra. Så igår var jag med Sanna på stan en stund och idag har vi varit och hälsat på mormor. Hon höll på att baka bullar när vi for därifrån så det blir nog att fara dit imorgon eller på torsdag igen ;) Sen ska även alla bebiskläder tvättas någon dag. Och baka ska jag göra. Så tre dagar till är jag sysselsatt iaf.

Nu ska jag gå över till min kära syster och laga lite mat. Blir bara gröt till middag idag. Men jag ÄLSKAR gröt, så det blir bra! Och limpa med leverpastej förstås.

Så är man ensam igen. I tre fucking veckor. Hur ska jag klara mig? Har varit ensam sen 13 och jag saknar honom redan massor! Det blir ju inte lättare av att allt tjorvar för honom. Väskan har försvunnit, tjorv med skjuts från Malmö och helt ensam på ett tåg från Köpenhamn. Han är så duktig min älskling. Jag skulle ha satt mig ner och grinat för länge sen.
Så nu sitter jag här och grinar för hans skull istället. Och för att jag inte kommer att träffa honom på tre veckor. Nån som förstår hur länge det är!? 21 dar! Fy tusan. Nästan en månad. Jag kommer att dö.

Japp, jag har gått och blivit sjuk. Förstår dock inte hur det har gått till riktigt.. men jag är inte mindre sjuk för det. Började känna redan i måndags och har sen dess blivit sämre och sämre. Har feber, hosta, snuva, you name it. Inte kul! Ligger i soffan hela dagarna och kollar på serier och svettas.

Dessutom har jag just fått veta att Thomas åker söderut på söndag för att jobba i Kristianstad. KUL ens? Tänk om jag går och får värkar när han är i Kristianstad? What to do? Åh, har varit så nöjd för att han skulle få vara i Umeå fram till födseln, men nu blir det alltså inte så. Har knappt kunnat sova de senaste nätterna för att jag är så orolig. Om jag redan nu är orolig, hur kommer det då vara när jag är i typ vecka 38? Vi får alla hålla tummarna att jag föder veckan innan BF, för då har han ledigvecka och kommer att vara hemma.
Jag är rädd!

Idag har jag varit på besök hos barnmorskan. Jag är alltid glad när jag går därifrån efter att ha fått höra lillens hjärtljud och se hur han mår där inne. Idag var jag dock lite extra glad eftersom att jag numer inte ligger över den övre kurvan utan mitt på den :P Var skitnervös före att magen skulle ha fortsatt att växa i überfart och fortsätta ligga över den övre kurvan, och alltså innehålla en jättebebis. Men så var det alltså inte. Jag har gått ner till kurvan, fortfarande den översta, men ändå. Så magen växer lagom mycket :)
Som vanligt när hon skulle lyssna på hjärtjuden så var han jättebusig och sparkade hela tiden på den där "mikrofonen". Han är seriöst aldrig stilla våran bebis. Blir intressant att se hur han kommer vara när han kommer ut, vilket för övrigt är om mindre än två månader! :)

Okej, på önskemål av min kära vän Kajsa, som för tillfället är i Österrike för att gifta sig har jag tagit bilder på magen. Hon har inte sett mig sen jag var i typ vecka 20 tror jag, och då tyckte jag att jag var STOR. Hur kunde man tycka att man var stor då? Sämst!
Så, här kommer den omtalade "stormagen".

Åh, i know i'm sämst på att uppdatera bloggen. Tänker typ varje dag att jag ska lägga in nå bilder och så, men orkar aldrig lägga in dom på datorn och då blir det att jag inte bloggar heller :P
Hur som helst... har massor att göra denna vecka, men gör ändå ingenting än att ligga i soffan hela dagarna. Vart har mitt doningshumör försvunnit? För några veckor sen kunde jag ju inte sitta still en sekund. Det enda lite vettiga vi har gjort i veckan är att vi rensat förrådet här ute, så nu får vi in utemöblerna och cyklarna. Men det kanske inte var det allra viktigaste att göra? I don't know. Också har jag ju faktiskt gått igenom alla bebiskläder för att se hur mycket mer vi eventuellt behöver köpa. Inte så mycket mer kom jag fram till. Även om vi inte har alltför mycket kläder så känns det så satans onödigt att köpa en massa kläder i de minsta storlekerna, för helt plötsligt får jag en "liten" på typ 7 kg, who knows liksom?
Det är för övrigt det som har upptagit mina tankar mest den senaste veckan. Stor bebis. Jag är livrädd att han kommer vara en bjässe! Stor mage behöver förstås inte betyda stor bebis, men what if? Har inte varit i princip nå rädd för förlossningen fram till nu, men nu är jag uppriktigt sagt riktigt nervous. Jag vill inte trycka ut en bjässe :( Ska prata med bm om det på måndag när jag ska dit.

Nu blev det en bild iaf. Här är Mira en dag för några veckor sen när vi var ute och provfilmade + tog kort med våran nya kamera :)

Idag fyller Thomas 26! Crazy hur gammal han är egentligen, men jag älskar honom ändå :P
Hur som helst så har helgen bestått av kalas, fikaätande och mys mest hela tiden. Eller i fredags tillät jag faktiskt Thomas att ha en liten födelsedagsfest, så jag var hos Sanna och spelade lite mahjong på datorn (vilket jag för övrigt blivit extremt beroende av).

I lördags gick jag in i vecka 30. Trodde seriöst aldrig att the big 3 0 skulle komma, men det gjorde det och nu är jag inne på slutspurten. Dock är det fortfarande rätt länge kvar och vissa dagar fattar jag inte hur jag kommer att orka rent psykiskt. Men för varje dag som går är vi en dag närmare att träffa vår lille son! Så det är helt enkelt så jag får tänka.. en dag i taget.

Om en timme kommer Thomas hem från jobbet. I veckan ska han jobba i markbygden vilket innebär att han kommer hem varje kväll - som ett vanligt jobb! Jag är överlycklig. Dagen till ära funderar jag på att göra lite köttfärsbiffar och ha maten färdig på bordet när han kommer hem. Är jag inte världens snällaste då?

Jahapp, då har man varit och köpt en videokamera för att kunna filma alla superviktiga händelser. T.ex. förlossningen (säger dock bara en sak till Thomas: "STAY NORTH"), födelsedagar, högtider, första orden, första badet + alla de inte så viktiga händelserna som ändå kommer att hamna på film för att vi kommer att ha världens finaste bebis. Lille ***** ;P

Annars då. Är grymt fucking less på att vara gravid. Har varit gravid i ganska exakt 48 veckor nu. Kul eller hur? Imorgon är det exakt ett år sedan vi fick reda på att vi väntade Sigge. Och mellan Sigge och nuvarande bebis i magen gick inte så många veckor. Så jag får faktiskt säga följande: Jag är så SATANS less på att vara gravid! Dock är det ju inte alltför länge kvar. När jag sa till Thomas att det bara är 11,5 veckor kvar så trodde han att jag skämtade. Han typ: "Jamen då är det ju skitnära!! Shiiiiit, skitnära..." Typiskt killar. :P

Jobb två dagar till sen är man mammaledig (om inte Posten behöver mig något mer dvs).
Pusshej!