Hela familjen är för ovanlighetens skull lite snoriga, jobbigast blir det förstås för Alfred, men bröstmjölk funkar mot det också - världens mirakeldryck! 

Bokat tid för dop nu också, 22/12. Blir nog mysigt :)

Alfred 2 månader

 

 

Alltså vad händer? Det är inte ofta jag känner att jag har FÖR mycket tid över. Men nu så... Alfredo ligger och sover i vagnen sen typ 2,5-3 timmar tillbaka! Och här sitter jag och väntar och väntar på att han ska vakna. Visste jag att han skulle sova såhär länge kunde jag ju ha tagit tag i nånting här hemma (för det behövs!),men är ju liksom van vid att han vaknar efter max en halvtimme eller så. Typiskt! Och nu är det ju ingen idé, för han borde ju vakna när som helst nu (har dock tänkt så i typ 1,5 timme nu). 

 

Senaste två kvällarna har inte varit fullt lika skrikiga som tidigare. Han blir två månader imorgon, så kanske börjar det vända snart? Fast det vågar jag knappt säga, för sist jag sa så blev det värre direkt. Men man kan ju alltid hoppas! 

 

Examensarbetet rullar på och vi har egentligen bara diskussionen kvar att skriva, så det känns ganka lugnt. Skulle ju onekligen vara skönt om man kunde bli helt klar så man kan slappna av under jul och nyår! :) 

 

Nä, nu börjar det äntligen röra sig i vagnen, så ska gå ut och se hur han mår! Hejsvejs!

 

Jag har gått och blivit sjuk. Jag är aldrig sjuk! Jättekonstigt är det. Igår hade jag nästan 39 graders feber och kände mig riktigt dålig. Jag hade världens frossa och huvudvärk. 

 

Ovanstående stycke började jag skriva i förrgår och har inte hunnit öppna datorn nå sedan dess för att skriva färdigt. Nu är jag faktiskt feberfri och hyffsat pigg. Alfred sov 6 timmar i sträck inatt, rekord! Idag har han dock en riktigt dålig dag och har skrikit nästan hela morgonen. Nu sover han på mitt bröst, få se om jag hinner skriva färdigt innan han vaknar igen. 

 

Har nu varit mjölkfri typ en och en halv vecka utan att märka minsta förändring på Alfred. Så nu ska jag prova att vara äggfri också. Känns som att jag ger upp allt jag gillar utan att det blir någon förändring. Äter för tillfället alltså inte fika, godis, citrusfrukter, äpplen, glass och allt annat gott. Till middag äter jag typ kyckling.. utan nån sås eller nå. Och ändå skriker han typ HELA tiden. Hur ska man orka?? På kvällarna när jag går omkring och bär han och han bara skriker känner man sig så förbaskat värdelös som förälder och man tänker tankar som man inte ska eller vill tänka. När han väl blir tyst för natten (för han sover oftast hela natten utan att skrika) så vill man nästan inte att det ska bli morgon igen för att då vet man att allt börjar om igen. 

 

Men visst är det konstigt att direkt han är tyst och glad så glömmer man bort alla skriktimmar. Som nu t.ex: han har varit tyst i ca 10 minuter och jag kan inte förstå hur jag för 20 minuter sen stod och grinade för att han ALDRIG är tyst. Nu är jag glad igen. Och tittar ner på min lille stackare som har så ont i magen och får själv ont i magen för att jag älskar honom så mycket.

Vi är för tillfället inne i någon slags bebisbubbla. Alfred har så förbaskat ont i magen hela dagarna, så det blir mycket skrik, mycket bärande och lite sömn. Så vi är trötta allihopa. Just nu provar jag att käka mjölkfritt och det har snart gått en vecka utan att han har blivit nå bättre. Vi upprepar liksom: "Det går över efter 3 månader" hela dagarna här hemma för att orka med. Idag och inatt ska iaf Harry få vara med mormor och morfar, så han också får lite uppmärkamhet och så att vi kanske kan vila lite när Alfred sover. Så nu förstår ni kanske varför jag har varit sämst på att uppdatera bloggen.. och kan säga att jag nog inte kommer bli mycket bättre de närmaste veckorna heller :P 

 

 

 

 

 

Nu ska ni få höra hur det gick till när Alfred föddes för en vecka sedan. Tänk att det redan gått en vecka! Snabbaste veckan i världshistorien tror jag bestämt. 

 

Det hela började med att vi skulle ha barnvakt på fredagen (13/9) och jag hade i princip redan innan fredagen kom bestämt att kände jag nå annorlunda under fredagen så skulle vi ringa in till förlossningen och överdriva lite, bara för att komma in på en kontroll när vi ändå hade barnvakt. Tänkte att om vi har tur har jag börjat öppnat mig lite och de kunde hjälpa till lite på traven. 

Hur som helst. Harry for till mormor och morfar kring 15-16 tiden och jag och Thomas stannade hemma. Jag hade som vanligt sammandragningar typ hela tiden men jag tyckte minsann att det kanske kändes liiiiite mer än vanligt så jag började klockan "värkarna" och under två timmar (mellan typ 19 och 21) så varierade de mellan 3 och 7 minuter mellan. Det blev längre och längre emellan och de kändes mindre och mindre så jag blev lite besviken och bestämde att vi skulle ut och gå för att det skulle komma igång igen. Sagt och gjort. Väl hemma tjugo minuter senare kände jag om möjligt ännu mindre! Jag sprängdes! Vid det här laget hade jag dock redan bestämt mig för att ringa förlossningen ändå. Så jag ringde och överdrev lite. Sa typ att jag hade haft en liten blödning och att jag kände sammandragningar ganska mycket (LÖGN, haha). Så dom tyckte att jag skulle komma in på en koll eftersom läkarna tidigare varit rädda att det skulle gå snabbt när det väl sätter igång. "Ni kan ju få sova på patienthotellet om det inte riktigt satt igång" tyckte dom. 

Så vi packade dom sista grejerna och satte oss i bilen. På vägen till sunderbyn frågade Thomas om jag kände nå nu: "Jo, jag känner sammandragningarna ganska mycket" (LÖGN: jag hade sammandragningar, men de kändes i princip inte, men jag ville inte att Thomas skulle vända). 

När vi kom fram ställde vi oss på vanliga parkeringen och promenerade till akuten. På akuten mötte vi ett par som också var på väg till förlossningen och hon var tvungen att åka rullstol och verkade ha väldigt ont, så vi lät dom gå före oss för vi hade ju egentligen inte så bråttom. Kändes nästan pinsamt att vara på förlossningen då jag inte hade nå ont alls. 

Vi fick komma in till ett rum och jag blev undersökt. ÖPPEN FEM CM! What!? Haha, vi fattade ingenting. "Ja, men då blir det ju bebis snart iaf" så barnmorskan. Hon pillade lite och sa att nu borde värkarna sätta igång mer ordentligt och vi blev uppmanade att gå ut och gå i korridorerna. Så det gjorde vi. Vi gick fram och tillbaka i typ en timme, jag var alldeles svettig. Hade fortfarande inga värkar, utan kunde gå helt utan problem. Efter en timme bestämde vi oss för att gå tillbaka till rummet och vila lite. 

Väl tillbaka i rummet sa vi att vi tänkte att vi skulle vila en stund i och med att klockan var typ 00.40, men barnmorskan ville känna först. ÖPPEN SJU CM! Vi skrattade. Hur tusan kunde jag ha öppnat mig två cm till utan att känna nå? Barnmoskan sa att visst kunde vi ju gå och lägga oss om vi ville, men hon kunde även ta hål på hinnorna så skulle vi nog föda barn snart. Jag tittade på Thomas och sa typ: "Ja, men ska vi ta och föda barn nu istället för att vila då kanske?" 

Så barnmorskan tog hål på hinnorna och direkt satte dom riktiga värkarna igång på allvar! Ont som fan hade jag så lustgasen togs fram. Ingen annan bedövning hanns med för 40 minuter efter hon tagit hål på hinnorna föddes älskade Alfred! 3305 gram och 52 cm.

 

Det var helt klart bättre förlossning än jag väntat mig. Vi kunde köra in till Sunderbyn i lugn och ro, jag fick vara och promenera runt i sjukhuset en stund och själva värkarbetet var kort men intenstivt. Tänk att han skulle födas just den dagen vi redan hade barnvakt och tänk vad tur att vi for in trots att jag egentligen inte hade ont. För när det väl började hända något så hände det ju väldigt snabbt. 

 

Har tyvärr ingen bild på Alfred på den här datorn, men ska försöka blogga nån mer gång snart :) 

Idag går vi in i vecka 38. Det är alltså nästan exakt 8 veckor sedan jag blev inlagd för hotande förtidsbörd. Då sa läkaren: "Du kan föda imorgon, men också om 7 veckor, men tidigare än beräknat iaf". MY ASS! Nu räknas iaf bebisen som helt färdig, vilket förstås är skönt. Fast jag har ändå väntat i 8 veckor.... Kom ut nu lillebror! 

 

Igår hade vi en sån himla fin dag! Egentligen var den inte så speciell, men när man er hur lycklig sitt barn är så blir man så lycklig själv. 

 

Det började med att jag följde Harry till förskolan där de just var på väg på en liten utflykt till en lekpark. När vi sedan hämtade hem Harry efter lunch så var han på så bra humör! Efter han vilat åt vi lite frukt och klockan halv fyra for vi iväg till havsbadet för att bada på äventyrsbadet. Alltså världens lyckligaste unge! Han bara skrattade och skrattade. Kändes verkligen som att det här kanske var sista gången på länge som både jag och Thomas kan ägna all uppmärksamhet åt Harry. Vi simmade, åkte rutchkanor och busade på. (Hade helt ärligt en liten baktanke att jag kanske skulle sätta igång förlossningen genom att åka mycket rutchkanor... funkade inte...). 

Efter badet for vi faktiskt och köpte en familjepizza och åt till middag. Klockan 19 somnade han som en stock efter pussar och kramar och "älkar dig". 

Alltså tala om ångest att veta att snart kommer Harry vara tvungen att dela oss föräldrar med lillebror. Åååh, hur kommer man kunna räcka till åt två barn!? Hjälp....

 

Och på tal om lillebror... idag är det exakt tre veckor till BF, vem kunde tro att jag skulle få föda ett fullgånget barn den här gågen?! Önskar dock att han kunde välja att komma IDAG, så jag slipper vara så förbaskat gravid på skolan som börjar på måndag. Fast kommer han inte idag får han gärna vänta till typ torsdag nästa vecka, så jag slipper föda på skolan. Snacka om "no filter" ;)

 

 

Harry har ju börjat på sin nya förskola i veckan och det har gått mycket bättre än förväntat. Vi förväntade oss lite att han skulle vilja följa med hem och typ få för sig att fara hem mitt under dagen eftersom det är så nära hem. Vi har ju dessutom varit inne på förskolans gård och lekt mycket under sommaren när förskolan varit stängd. Så vi tänkte som att han skulle bli lite chockad av att vara där själv. Men nädå! I måndags var vi där allihopa i typ en timme och kollade läget och vi märkte redan då att han var rätt avslappnad. I går (tisdag) så var Thomas där och åt frukost med han, sen for han hem och vi for och hämtade honom kring halv 11. Det hade gått så bra och han ville inte ens följa med hem! Vi fick typ muta han... Sen idag lämnade Thomas honom direkt klockan 9 och vi var och hämtade han efter lunch och även idag hade det gått jättebra! De säger att han är så trygg i sig själv och man blir så stolt! :)

 

Nädå, här blir jag kvar i "några dagar i alla fall" enligt läkaren. Känns som att det kommer bli för evigt. Vill bara gråta!! Herregud, varför är jag så förbaskat dålig på att vara gravid!? 

 

Läkaren gjorde alltså en ny undersökning för en liten stund sen och den visade att tappen fortfarande är kort och eftersom jag får sammandragningar direkt jag rör på mig lite så tyckte hon att jag skulle stanna. Enligt henne tar man det aldrig lika lugnt hemma, och visst är det sant, men ändå! Jag kommer att ruttna här i sängen! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHH!!!! 

 

Har just varit och lämnat Harry på "gamla" förskolan för sista gången. Jättesorgligt var det! Kan inte ens tänka mig hur det kommer att kännas när jag hämtar honom senare och måste säga hejdå för sista gången till förskolan. Hur ska det gå? Jag vet innerst inne att vi gjort rätt val att byta förskola, men det är ändå så förbaskat sorgligt, helst med tanke på hur bra han trivs där just nu. 

Det positiva med det hela är förstås att jag och Harry tar sommarlov på fredag! Imorgon ska jag till skolan för sista gången den här terminen och Harry ska vara hos farmor och farfar. Sen på fredag, då hoppas vi på riktigt sommarväder så jag och Harry kan ha en superdupermysig första sommarlovsdag! 

 

Harry har senaste två dagarna haft jättesvårt för att somna. Han får liksom panik när vi går ut ur rummet efter vi har sagt godnatt. I vanliga fall behöver vi ju bara säga godnatt och gå ut ur rummet så somnar han själv. Både igår och kvällen innan slutade med att jag fick lägga mig i hans säng med honom och söva honom så. Helt crazy, har aldrig behövt göra det. Och man märker också att det inte är typ arg/fejk-gråt utan det är verkligen rädd/ledsen-gråt. Kan ju säga att jag inte rekommenderar för gravida kvinnor med foglossning att ligga inklämd i en juniorsäng med en 2-åring. Kände mig inte smidig när jag så tyst som möjligt skulle försöka häva mig upp ur sängen. Hoppas iaf Harrys sömnproblem bara är nån konstig liten fas eller så och att det går över snabbt. :)

 

Är för övrigt lite nere för tillfället, vet inte riktigt vad det är, men ibland känns det bara som att hela världen är emot oss. Men nästa vecka tar jag sommarlov så då ska jag och Harry mysa hemma i tre månader tillsammans. LÄNGTAR! <3

Man kan ju bli galen för mindre. Det känns som en dålig jävla parodi. För tredje gången sen i typ september har vi blivit av med railsen på bilen! Senast var för ca 2 månader sen, hann ha på dom i 1,5 månad innan dom blir stulna igen. Så jävla irriterande! Så nu blir det nog att sälja bilen och köpa en som inte har lika mycket "snygga" grejer som folk ska sno hela tiden.. 

 

Annars då.. Harry hade lite feber i går på morgon, så han fick stanna hemma från förskolan. Han blir hemma imorgon också då det tydligen går nån förkylning på förskolan som aldrig försvinner, så de ville att vi skulle ha han hemma en dag extra. Idag har han dock inte haft nå feber eller så, bara lite mer snorig än vanligt. Så Thomas och Harry får vara hemma imorgon medan jag ska göra lite grupparbete :)

 

 

Jag har varit lite dålig på att uppdatera de senaste veckorna, men jag skyller på att jag har haft praktik. Hade min sista dag i fredags och det var sjukt sorgligt att lämna alla fina barn, ville nästan gråta en skvätt. Hur ska det gå när man börjar jobba på riktigt och barn man haft i några år "växer ur" förskolan och man inte träffar dom längre? Sorgligt! 

 

Hur som helst så kan jag inte lova att uppdateringen kommer vara så mycket bättre de närmsta veckorna heller. Har nämligen en sjukt jobbig tenta nästa torsdag. Så då förstår ni att jag har att göra... 

 

 

Hipp hipp hurra för Harry idag! Idag fyller Harry 2 år! Stoor'n! Vi hade ju dock som sagt kalas i söndags så idag har vi inte gjort något speciellt. Fixade dock så att jag slutade lite tidigare från praktiken så vi kunde hitta på nå roligt idag :) Hade först tänkt fara och bada men eftersom Thomas har nygjort en tatuering så gick ju inte de så vi for på badhusparken och lekte istället. Men Harry verkade nöjd iaf! Älskade unge! 

 

Från och med i måndags och tre veckor framåt har jag prakik. Jag är på ett jättebra ställe som jag redan nu typ älskar, så det känns faktiskt jätteroligt :) Längtar typ till "jobbet" varje dag :P 

 

Här sitter jag och pluggar... och spelar spel på facebook, läser bloggar och forum, kollar blocket... 

 

Nä, ni ska bara veta hur förbaskat tråkig boken jag håller på att läsa är. Eller tråkig och tråkig, den är faktiskt ganska intressant och lättskriven men den är ändå JOBBIG. För jag vet att denna bok kommer det komma en tenta på, så jag måste kunna HELA boken typ utantill. Det är det som är jobbigt. Och jag fattar ingenting. Jag borde fatta om atomer och celler och proteinsyntes och allt möjligt, men jag gör det inte. Tror att min hjärna har blivit snäppet mindre sen jag började läsa på universitetet. Men, men... det kommer nog gå bra det här också. Tentan är inte förrän 1/11, men innan dess ska jag även hinna med tre veckors praktik så det känns som en bra idé att läsa boken redan nu. Återstår att se hur mycket man kommer ihåg när det väl är dags :P 

 

Jaja, nu ska jag fortsätta plugga.... och måste förresten googla lite recept också. Harry fyller ju år nästa vecka så här ska bakas! 

 

 

Alltså JIPPIEKAJEJJ MF!! Har fått ett mail från läraren som vi hade igår på arttentan och det visade sig att en av arterna var lite tveksam, så jag fick ett till rätt och därmed klarade jag ju tentan! Gissa om jag är lycklig nu!?

 

Nu ska jag fira genom att fara och shoppaa lite ;)

Idag fick jag testa på något nytt: Jag misslyckades på en tenta! Har aldrig i hela mitt liv fått underkänt på något prov eller tenta (förutom hemtenta, men det är inte samma sak tycker jag), så det känns förstås lite tråkigt att bryta den trenden. Men what the fuck, det är ju alltid trevligt att prova något nytt. Haha. 

Nädå, känner mig förstås väldigt besviken på mig själv eftersom jag vet att jag verkligen kunde dom där växtjävlarna, men slarvade så jag fick ett fel mer än tillåtet och nu måste jag ha dom där växtjävlarna (jäkligt bra ord) på hjärnan ytterligare en vecka tills jag får göra omtentan på den. Typiskt! Jag som hade tänkt vara ledig resten av veckan, men nu blir det istället att straffa sig själv med lite växtplockning och läsning ur tråkig naturvetenskapsbok. Eventuellt blir det lite tröstshopping också...

 

 

 

Hejsan! 

 

Tänkte bara snabbt kika in och säga att nu är vi hemma! Var en mycket trevlig helg i Umeå :) Vi åt gott, drack några cider och var på stan lite. Harry fick sig en ny vinteroverall, från Kappahl, som tydligen ska ha fått bäst i test. Så skönt att få det gjort :)

Däremot kan jag inte påstå att jag är pigg efter helgen i Umeå. Blir inte alltid så många timmars sömn. Harry sover ju ofta till halv 8 - 8 här hemma, men när kusinerna vaknar halv 6 - 6 är det klart man inte vill sova nå längre. Så ganska tidiga mornar har det blivit. Därför blir det att lägga sig i sängen och ta det lite lugnt nu. 

 

Hejsvejs! 

 

Raderade just typ 10 rader skitsnack om vilka växter jag hittade idag när jag var ute i skogen. Hur intressant är det på en skala ens? Nä, precis. Typ 0! Så därför ska jag försöka skriva om nå annat...

 

MEN, det enda jag tänker på är växter. TYPISKT! 

 

Har iaf varit ute och sprungit idag och även varit och simmat några hundra meter nu på kvällen. Det var duktigt. Nu sitter jag och min man (tänk att han är min man!?) och spelar WoW (tänk att man spelar dataspel när man är gift, får man typ minuspoäng i vuxenpoäng då?) och dricker lite Cola Zero. Imorrn drar vi till Harrys faster Stina i Umeå och spenderar helgen där. Det blir mysigt! :)