Harry har senaste två dagarna haft jättesvårt för att somna. Han får liksom panik när vi går ut ur rummet efter vi har sagt godnatt. I vanliga fall behöver vi ju bara säga godnatt och gå ut ur rummet så somnar han själv. Både igår och kvällen innan slutade med att jag fick lägga mig i hans säng med honom och söva honom så. Helt crazy, har aldrig behövt göra det. Och man märker också att det inte är typ arg/fejk-gråt utan det är verkligen rädd/ledsen-gråt. Kan ju säga att jag inte rekommenderar för gravida kvinnor med foglossning att ligga inklämd i en juniorsäng med en 2-åring. Kände mig inte smidig när jag så tyst som möjligt skulle försöka häva mig upp ur sängen. Hoppas iaf Harrys sömnproblem bara är nån konstig liten fas eller så och att det går över snabbt. :)

 

Är för övrigt lite nere för tillfället, vet inte riktigt vad det är, men ibland känns det bara som att hela världen är emot oss. Men nästa vecka tar jag sommarlov så då ska jag och Harry mysa hemma i tre månader tillsammans. LÄNGTAR! <3