igår inträffade en sak som jag verkligen inte gillade. man kan nog säga att jag hatade det. jag fick nämligen en sticka i tån. jag försökte dölja det så länge som möjligt men tillslut tog det så ont att jag var tvungen att be sanna att ta ut den.
som de allra flesta vet är jag inte ett big fan av folk som rör mina fötter. men jag kunde ju inte leva mitt liv med en sticka i tån heller, det tog ju ont. så jag bad alltså sanna ta ut den. och med vilket inlevelse hon gjorde det. hon verkligen OPERERADE ut den. hon hade nålar och pincetter och gud vet vad.
jag tror sanna kommer att bli en bra läkare när hon blir stor (om det nu är det hon ska bli, det verkade verkligen som det), eftersom hon aldrig brydde sig om att jag skrek och skrek. eller okej.. hon skrattade ett litet elakt skratt och fortsatte operationen. men jag skrattade inte. ungefär 100 gånger skrek jag: "SLUTA, NU!" och "AAAAJ". jag slog mig själv i huvudet  och nöp mig själv i fläsket (en positiv sak med att ha lite flärre på magen, kom vi fram till) för att få nå annat än smärtan i tån att tänka på.
tillslut var operationen klar och jag fick åka till uppvaket och ligga där i några timmar med bandage runt foten.
okej, lite krydd.