det finns en grej som är så typiskt mig så det är inte sant.
så här är det:

jag käkar något onyttigt. får dåligt samvete. går ut och går eller dylikt. sen när jag kommer hem tänker jag: "nu har jag varit så duktig så jag förtjänar nå gott". och så går det runt, runt.. inte konstigt att jag inte lyckas gå ner i vikt eller hur? ååh, jag blir så arg på mig själv.

en annan grej är att varje kväll typ längtar jag till dagen efter för att få gå ut och gå eller åka inlines eller whatever. men direkt på morgonen har jag hela tiden bortförklaringar till varför jag inte borde gå ut och gå riktigt än. jag är så dåååålig så jag tror jag måste slå ner mig själv. "jag börjar imorrn.." hur många gånger har jag inte tänkt så? sämme...

egentligen borde jag gå ut och gå nu.. eller åka inlines (har dock fortfarande ont i hela kroppen sen igår), för jag är ju redan ombytt och klar sen träningen tidigare ikväll. ska jag palla? peppa mig för fasiken!

ps. är eran älskling värd en halv miljard kanske? Åh, sötnöt