Jag är ledsen och jag är arg. Jag är besviken och deprimerad. Önskar att allting kunde vara som förr, men det kommer aldrig hända eller hur? Jag saknar tiden vi hade ihop. Jag saknar dig.  Allt jag gör gör bara allting värre. Vad ska jag göra?
Har i alla fall fått höra nånting som jag inte riktigt vet om jag ville höra, men samtidigt nästan tvingade jag det ur honom. Så jag får ju skylla mig själv eller hur? Jag är ju inte världens bästa heller. Men ändå, jag hatar mitt liv just nu. Allt går fel. Verkligen allt! Vet ju inte riktigt hur jag hade tänkt att allt skulle bli, men inte såhär iaf.
Vill inte vara värsta snälla-tyck-synd-om-mig--fjortisen, för det är jag inte. Borde kanske inte ens skriva nånting. Borde kanske bara ligga i mitt rum hela dagen.. men jag får ju för fasiken liggsår!

Dagens fundering: Är det verligen bäst att vi berättar allt för varandra?

Nikola Sarcevic - You make my world go around