Jag är upptagen med att spela The Sims 3. Har de senaste dygnen varit mer med Sims-Thomas än med riktiga Thomas. Jag har spelat så mycket att jag numera ibland inte kan skilja på spelet och verkligheten. Sims-historian är iaf följande:

Jag och Thomas är gifta och bor i ett litet hus. Det första vi gjorde när vi flyttade in i huset var att göra barn. Jag blev gravid och fick en pojke som fick heta Jack (vet inte varför faktiskt...). Men både jag och Thomas vill ju ha en tjej (IRL) så vi gjorde barn igen när Jack hade börjat skolan. Vi fick tvillingar... POJKAR! What? (Inte bra eftersom våran tjejnamn-lista består av 100 namn och våran pojknamnslista består av.. 0? Jamenar, Jack?? Inte för att det är ett fult namn, men jag har då inte skrivit upp det på nån lista iaf).
I alla fall så fick dom heta Sigge (efter farfar) och Timon (efter gammelmorfar). Vid det här laget bor vi alltså fortfarande i ett litet hus med ett och ett halvt sovrum. Sigge och Timon får sova i hallen typ. Inte kul för dom, men what to do?
Thomas jobbar som polis och jag som kock, tänka sig.
Vi vill ju förstås fortfarande ha en tjej, och dessutom börjar Thomas bli till åren, så vi pippar igen och jag blir gravid såklart. Den här gången gick våran önskan om en tjej i uppfyllelse... i dubbel bemärkelse. TVILLINGAR igen! Sprängdes som fan. Hade ju redan tre barn. Tvillingflickorna fick heta Molly och Tindra. Och det är ungefär där vi är nu.
Molly (som är flint!!??) och Tindra har just lärt sig gå och Thomas har fått grått hår och konstig gåstil. Han har även nått sitt stora mål i livet och blivit typ superspion eller nå sånt. Dock borde han verkligen gå i pension.
När tvillingflickorna föddes sparkade vi ut Jack ur huset (tyckte att han var nog gammal att ta hand om sig själv) och då gjorde Sigge uppror genom att färga håret blont och aldrig ta av sig mössan.
Men, men.. sånt är livet, right?