Idag när jag låg i soffan och tittade på tv så höll jag handen på magen och tyckte att jag kände något! Kan det vara så att jag kände bebisens sparkar utanför magen? Kan inte riktigt tro att det var det då det känns som att han är så himla liten än (han borde ju vara lika stor som Sigge var när han kom ut) och det känns inte som att en sån liten krabat kan sparka igenom ett rätt tjockt lager med magfläsk! :P Jag sa till Thomas att nästa gång vi träffas kommer han nog kunna känna sparkar (även om det inte var det jag kände), för jag känner att han verkligen kickar på ordentligt där inne. Det är wonderful! Jag har alltid längtat till även Thomas kommer att kunna känna bebben :)

Det värsta med att vara utan sin andra hälft är alla tråkiga saker man måste göra ensam. Till exempel fara och handla. Det suger!! Dessutom känner jag mig alltid så uttittad när jag vaggar (jo jag vaggar nuförtiden eftersom jag har så ont i ljumskarna och ryggen) och det känns som att alla tänker: "Stackars ensamstående höggravida flicka..." Har lust att skrika till alla att: "jag har faktiskt en pojkvän men han är och jobbar långt bort så jag måste fara och handla själv, sluta stirra på mig! Och jag är inte höggravid jag har bara ont överallt och har en jäkligt stor mage för att jag mest troligt kommer att föda en bebis på 2 meter och 100 kg" men det gör jag förstås inte för att jag är världens mest folkskygga person just nu.

Imorrn blire jobb.. jobbigt pass mellan 10 och 18.15... HELA VECKAN. Undrar hur min stackars rygg kommer må efter det. Är många ställen där det är rätt mycket man måste bära. Tur att jag har fått låna en bärsele som man kan lasta reklamen i.

Sov gott!

Mira mös med magen och mig igårkväll i Svensbyn. Sötis!