Åh, jag är så satans trött HELA tiden! Jobbar som sagt bara korta dagar denna vecka, men jag är ändå helt död när jag kommer hem (vilket har varit kring 1 senaste dagarna). Förstår inte...
Har ångest för att jag inte orkar göra nå. Ligger på soffan i princip från det att jag kommer hem från jobbet tills jag går och lägger mig. Orkar inte ta ut Mira på nå längre promenader och orkar knappt göra mat åt mig själv. Här hemma ser det ut som ett bombnedslag och det får mig att må så dåligt. Snart kommer Thomas hem och jag tycker synd om honom som har en sån jäkla lat flickvän.
Dessutom är det så satans frustrerande när folk runtomkring inte fattar hur trött man är. Dom tror att man bara är trött. Men här snackar vi alltså DÖDStrött! Sömnig! Hela tiden!

Mår så satans dåligt över att jag knappt orkar ta hand om hunden våran. Dessutom är hon inne i nån period (?) nu och hon är så himla rädd för allt. Mira har ju alltid varit rädd av sig, men det blir värre för varje dag tycker jag. Vissa kvällar i princip flyger jag efter henne för att hon vill in så fort, om hon har hört nå ljud eller nå. Orkar ju knappt hålla henne när hon väl bestämmer sig för att hon inte vill gå längre, vilket inte är bra när man har foglossning och inte kan göra så plötsliga rörelser. Jag blir så ledsen på mig själv för att jag blir arg på henne. Mår ständigt dåligt över det. Men jag orkar bara inte göra nå åt det. Jag önskar att jag kunde sova mig genom några veckor...

Har hursomhelst varit på apoteket idag och köpt järntabletterna barnmorskan sa att jag skulle börja käka. Får se om de hjälper nå mot tröttheten.