Idag är det prick 2 år sedan Sigge föddes och dog. Att det har gått så lång tid känns jättekonstigt då jag fortfarande kommer ihåg dagen då vi fick beskedet att han inte skulle överleva som om det var igår. Jag får samma hemska känsla i kroppen varje gång jag tänker på det. Det känns lite som att hjärtan stannar ni vet, och man får ont i magen.