tänk att man kan få så starka känslor för nån på så kort tid. det är så otroligt underbart. tänk att JAG är glad varje sekund under dagen. jag som aldrig trodde att jag skulle bli glad igen också är jag helt plötsligt gladare än jag nånsin varit förut! allt är så bara så bra, jag är så lycklig :)

dagen består av hemmafru-göra. jag hatar det. hatar att vara arbetslös. och mor och far försöker alltid vara diskreta med det dom vill att jag ska göra.

mor: jag har nå tvätt i tvättmaskin..
jag: jaha? (börjar gå mot mitt rum)
mor: tänkte om du kunde hänga upp kläderna där ute,,
jag (sprängs): mhhmm
mor: men om det börjar regna behöver du inte göra det
jag (ber till gud om regn): okej
mor: då kan du hänga upp dom här inne
jag: grr.. visst.

sen när jag har samlat nog mycket kraft för att ta ut kläderna ur tvättmaskin för att hänga upp dom där ute märker jag att korgen som man bär alla kläder i är FULL. detta medför såklart att jag måste vika ihop allt som var i den före jag ens kan börja hänga upp dom nytvättade kläderna. det här visste förstås min mor när hon bad mig hänga ut allt där ute, fast hon vågade inte säga det. så nu har jag vikt ihop alla kläder som var i klädkorgen. det tog mig så mycket kraft att jag var tvungen att sätta mig vid datorn ett tag före jag känner mig mogen för att gå ut och hänga upp tvätten.